Nummer 7

Jag älskar mat.

Mat, detta vackra ord. Endast överträffat i skönhet av det ännu vackrare ordet buffé.
Förutom kaviar på tub, senap, lever (absolut inte inräknat leverpastej - det älskar jag) och Lidl´s oliver gillar jag all mat. Nedan följer ett par trevliga anekdoter kring mat.

Många av mina trevligaste minnen kretsar kring mat. Till exempel; när jag och min allra bästa vän träffades var det mat vi talade om, dagarna i ända. Vi talade om goda smörgåstårtor vi ätit, pastasallader vi gjort och mindes med glädje och njutning, och middagar vi skulle vilja äta. Tilläggas bör att jag vid den tiden var höggravid och hon helammade, vilket måhända bidrog till det abnorma matintresset. När matintresset avtog (nåja...) skymtade konturerna av en underbar vänskap som jag aldrig vill vara utan, och som är ännu vackrare än mat.

Givetvis såg jag till att skaffa mig en make med samma förkärlek till mat. Vid ett tillfälle skulle jag göra en banting och minns då hur jag satt i Daniels knä och pratade om mat jag var sugen på, det var liksom en halvtimmeslång litania i matfrosseri som löd ungefär såhär: hamburgare-baklava-tomater-chili-tacos-majskolvar-potatismos-varmkorv-baguette-pizza-ost-fikon-champagne-glass-kex-vaniljkräm-macka-pastrami-naturgodis-spaghetti-kyckling-svamp-cashewnötter-getost-spenat o.s.v. Daniel var mållös över hur mycket mat jag kunde hålla i huvudet på samma gång och bara hälla ur mig sådär. En barnlek för ett proffs.

Min syster älskar fiskbullar mest av allt i hela världen, och åker ibland på olika konferenser, eller "kånferangser" som hon kallar det, med sitt jobb (som inte är matrelaterat) och skrev häromdagen ett grymt festligt status på Facebook som löd som följer:

"Hemma igen. Maten var, som alltid, den största behållningen! Det har bland annat inmundigats ankleverpastej, torsk, ankbröst och flankstek. Däremellan har jag hunnit med en stadig hotellfrukost. Betyget blir 9 fiskbullar av 10 möjliga!"

Om detta status har jag två saker att säga:

Syster N är roligast i hela världen
Hennes status är en fröjd för ett matälskande öga.

Troligtvis har jag varit en svältande person i ett tidigare liv.

På tal om bantning så är jag även typen som bantar med jämna mellanrum. Det brukar resultera i att ganska enkelt jag går ned mellan fem och tio kilon som jag sedan med stor glädje äter upp igen. Jag hade en arbetskamrat för några år sedan som var en bantare av rang, hon körde jojo-metoden; 25 kilo ned och 25 kilo upp på nolltid.
En gång klagade jag lite lätt över att det skulle bli jobbigt att bära lådor då jag skulle flytta, varpå arbetskamraten lite klämkäckt tröstade:

"Äsch du måste tänka som såhär: Det är bantning det med!".

Måtte jag aldrig bli sådan.

Det var den sjunde grejen om mig, hoppas att dessa dagar har inneburit en förväntan och ett stort intresse inför nästa inlägg hos större delen av den svenska befolkningen!