Jag älskar mina syskonbarn som om de vore mina egna barn. Jag är verkligen helt tokig i dem. Hemma pratar jag ofta om dem, jag tänker på dem och drömmer om dem. Och när jag träffar dem är de som små karameller för mig som jag knappt kan slita blicken från.
Häromdagen fick jag ett sms, det var lillasyster som berättade om en konversation de snart 3-åriga tvillingarna M&M (jag sa ju det - små karameller!) haft. Den hade gått till ungefär såhär:
M-pojken till M-flickan: "-Vad heter jag då?"
M-flickan: "-Du heter M!"
M-pojken: "-Nä, jag heter Kerstin!"
Jag är mållös. Hur söt kan man få vara?
Dessutom, som jag skrivit tidigare, har jag fått den underbara äran att bli faddermamma till ett av syskonbarnen, lilla I. Jag hade den enorma ynnesten att få vara med när hon föddes, det är ett av de vackraste minnen jag bär i mitt hjärta, och till vilket jag gråter en liten skvätt vid blotta tanken på.
Vilket ofattbart mirakel, där kom en liten människa som, i samma sekund hon slog upp ögonen hade mitt hjärta i en liten ask.
Häromdagen fick jag ett sms, det var lillasyster som berättade om en konversation de snart 3-åriga tvillingarna M&M (jag sa ju det - små karameller!) haft. Den hade gått till ungefär såhär:
M-pojken till M-flickan: "-Vad heter jag då?"
M-flickan: "-Du heter M!"
M-pojken: "-Nä, jag heter Kerstin!"
Jag är mållös. Hur söt kan man få vara?
Dessutom, som jag skrivit tidigare, har jag fått den underbara äran att bli faddermamma till ett av syskonbarnen, lilla I. Jag hade den enorma ynnesten att få vara med när hon föddes, det är ett av de vackraste minnen jag bär i mitt hjärta, och till vilket jag gråter en liten skvätt vid blotta tanken på.
Vilket ofattbart mirakel, där kom en liten människa som, i samma sekund hon slog upp ögonen hade mitt hjärta i en liten ask.
1 kommentarer:
Det var ju hur sött som helst!!
Kram!
Skicka en kommentar