Ett förtydligande...

...tycks vara på sin plats. Kvinnan på bilden i det förra inlägget är alltså inte jag, det är Tabita från tv-serien "Mia & Klara", underbara levande Tabita med det godaste av hjärtan.

Detta förtydligande kommer sig av att någon, någon som står mig nära tyckte att jag såg lite nerdekad ut på bilden och undrade var jag fått peruken ifrån. En annan någon, även denne närstående, tyckte det var en riktigt schysst bild.

Så...hur blev helgen då?
Tja, frågar du mig så blev den ett riktigt fiasko, ingen sängrökning, ingen Explorer, inte en varm smörgås så långt ögat nådde.
Däremot feber, ont i halsen och ett avskyvärt ryggont som gjorde att saknaden efter min store starke man blev ännu större. Särskilt de gångerna jag slängde in 1-meters vedträn i pannan, vilka vägde lika mycket som en fullvuxen karl.



Idag kommer han hem! Min store starke underbare.
Och nacken känns fortfarande som om jag försökt svälja en Viagra som fastnat i halsen.



P.s. Lilla Mys pappa; jag är sååå glad och lycklig att få utgöra ditt vackraste, varmaste och gladaste minne. Det värmer.

Min ljuvlige make...

...har lämnat mig och åkt till ett land långt, långt bort.

Åtminstone har han åkt med ett av våra barn på klassresa till Tyskland och kommer inte hem på flera dagar. Ja, tänker jag, det är nu jag ska passa på och göra alla de där grejorna jag aldrig gör när han är hemma!

• Kanske färga ögonfransarna och banta så jag är smal och vacker när han kommer hem, och han blir helt tagen när han ser mig. Bara liksom; "Wow, vad vacker hon är, min hustru". Så kanske han tänker då. Kanske lite kort om tid för bantningen förvisso, men ett par kilo..?
• Se på hela shoe-boxen av Sex and the city, som han aldrig vill se på, käka färsk ananas och göra hårinpackningar och ansiktsmasker. Tillsammans med några vänner, en riktig girlies-night!
• Äta fiskbullar och isterband (dock inte i kombination), broccoli med brunsås och pulvermos med burkmajs, som är det äckligaste han vet, och som jag älskar. Passa på liksom! Go crazy.

Jag inser nu att det där med bantningen nog kommer att gå prick åt skogen. Några andra saker som jag också skulle kunna göra, som han inte tycker är särskilt bra (men som jag nog kommer hoppa över iallafall, trots att det ges tillfälle nu när det är FF):

• Ha rött hår
• Dricka Explorer
• Lyssna på Anastacia
• Göra massor av varma smörgåsar, kanske är jag så full på Explorer att jag råkar köra osthyveln i ugnen tillsammans med smörgåsarna
• Röka cigaretter i sängen
• Dricka öl till frukost

Ska bli ett par spännande dagar det här, tycks det.
Godnatt!

Syster Grön...

...börjar ta form.

The real thing alltså, en riktig fysisk butik med köpmansdisk, kassaapparat, kortterminal, lekhörna för barnen, presentpapper och snören i massor av färger och fikarum med arga lappar. Form-tagandet beror kanske inte så mycket på mig som på mina framtida kollegor och arbetskamrater som har gjort det mesta av arbetet med iordningsställandet, då jag fortfarande jobbar ett par månader till.



Det är kanske inte heller precis så att vi har arga lappar än, men det skulle vara väldigt skojigt om någon satte upp en i stil med :

"-Städa efter dig! Din mamma jobbar inte här!".

Och eftersom min mamma faktiskt jobbar lite grann i butiken så kan jag klottra dit, under allt det arga:

"-Det gör hon visst det."

Mohaha, tänk så lite jag har att göra på dagarna att jag hinner tänka ut sådana ofattbart roliga skämt.

Men kära någon! Så skojigt det är. En egen butik, det är stort det.

Kram!

Gammal, jag?

Jo, lite kanske.

Nu har jag liksom vant mig vid att inte vara 20-nånting längre, utbrister lite tantigt då och då i olika sammanhang; men herregud, jag är ju trettio år! T.ex. om min 10 år äldre man anmärker på min ringa ålder, eller om jag får visa legitimation på systembolaget.

Flertalet andra små vanor jag lagt mig till med som skvallrar om min höga ålder...:

• Handlar smink i små butiker istället för på H&M. Låt gå att det är mycket dyrare, men det är ju så bra service! Man kan ju precis få hjälp med rätt puder för att täcka den glansiga T-zonen
  
• Handlar underkläder i små butiker där man får hjälp av en herre i 60-årsåldern som på en sekund ser precis vilken storlek och modell som passar en bäst, och om det inte finns beställer han hem. Man slipper dessutom hänga tillbaka de som inte passar.
  
• Hänger tillbaka de kläder som inte passar, i butiker där man inte får hjälp med sådant.


• Väljer det dyrare av två alternativ i butiken; tänker att "man får vad man betalar för". Typiskt tant.


• Dricker gärna kaffe på maten, men aldrig läskeblask till maten.


• Vattnar blommorna.


• Granskar kvittot i affären, när kassörskan ser.


• Finner mig allt oftare hålla hastighetsgränserna.
  
• Har en dagkräm och en nattkräm.
  
• Minns inte när jag sist använde stringtrosor.
  
• Blir allt bättre på att kallprata.
  
• Kommer förmodligen börja gå till frisören snart, istället för att klippa mig själv.
  
• I år när besiktiningstiden för bilen gått ut, och jag fått körförbud, körde jag faktiskt inte bilen förrän den var okejad. Vem vet, nästa år kanske jag besiktigar i tid!

Anything can happen!

Om du inte finner någon av ovanstående punkter det allra minsta lustiga misstänker jag att du är ännu äldre än mig.

Härlig torsdag!

I rörelse.

Den mätta dagen den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd-

men det är vägen som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång

Bryt upp! Bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

/Karin Boye

På gott och ont är denna text lilla jag i ett nötskal, detta är vem jag är och den jag kommer förbli. Som sagt är det inte att födas med bra kort på hand som är grejen, utan att spela klokt med de man fått.


Till Dig kära Mor, min trygga hamn.

Vilken text eller dikt beskriver dig bäst?

Ta gärna med dig detta som en liten utmaning till din egen blogg! (om sådan finnes =) )

Kastar mig ut i det stora blå...

...och hoppas vingarna bär.

De där vingarna tycks ju kunna ta en precis varsomhelst. Han är sannerligen mysterious Gud, han liksom stänger ju någon dörr för en ibland, bara pang bom. Jag är av den sorten som gillar läget, blir nyfiken på vad han har i beredskap åt mig istället och följer vinddraget i själen för att hitta det fönster han öppnat åt mig.

Den stängda dörren var ett nytt schema som gjorde att jag inte, med lyckan i behåll (vilken är min kompass och jag dess följeslagare) kunde fortsätta på mitt jobb.

Så då tog jag mig mod att säga upp mig från jobbet, varpå Gud omedelbart därefter gläntade på mitt fönster. Det var ett fönster till en gammal fiiin butikslokal på Stora Torget i vår lilla stad. Så plötsligt blev jag butiksinnehavare och planer, idéer och förverkligade drömmar avlöser varann i en rasande fart.

Syster Grön goes riktig butik!

Jägarns vad spännande! Det allra mest spännande av allt i livet är ju att man aldrig liksom vet något alls vad som ska hända, var ska livet bära av med mig någonstans?

Stackars mor...

Vår spis är trasig, och har varit så i mer än en evighetslång vecka, på torsdag kommer reparatören.

På mornarna står jag ute på altanen och kokar ägg på gasol-grillens lilla gasol-platta. Det går inte så fort, så om vi ska ha något kokt till middag gäller det att börja riktigt tidigt med den kokningen, gärna direkt efter att äggen är svalda.

När jag står därute och väntar och väntar på att det ska koka, färdas jag i tanken tillbaka till när vi var små, jag och mina syskon, och hur vi om somrarna brukade åka en vecka till en liten sommarstuga som tillhörde mormors föräldrar.

Sommarstugan var hemskt omodern, det var utedass och en liten gasolspis som gällde. Vattnet fick man hämta i hinkar hos grannen som hade en gårdspump. Oh, så romantiskt lantligt det låter. Och precis så minns jag det

En av mina systrar och jag delade ett pytte-sovrum, där låg vi till långt in på nätterna och pratade. Om kvällarna sprang vi ned till den ljumma sjön och tog ett dopp i solnedgången. Vi spelade kort och lekte lekar, åkte på små utflykter och mamma lagade lika god mat varje dag.

Mamma hade förstås inte så mycket tid över för lekar och bad. Redan innan frukost fick mamma gå med två hinkar och hämta vatten. Efter att vi hungriga hyenor ätit frukost fick mamma koka vatten på den långsamma gasolspisen (som i min värld tycktes kunna explodera precis när som helst och ta med oss barn till de sälla jaktmarkerna) till disken. Lagom tills disken var diskad fick mamma börja laga mat på den långsamma gasolspisen igen för att vi hungriga barn skulle få lunch. Sen var det disk-dags igen. Färdigt lagom till kvällsmaten. Och när vi barn sprang ned till sjön för det där ljuvliga kvällsdoppet fick mamma gå ut i skogen och gräva en grop och tömma utedasset i, där stod hon och svettades bland myggor och skit-lukt, och tänkte antagligen på staden och elektricitet, rinnande varmvatten och avlopp.

Ibland fick mamma tandvärk, ganska ofta som jag minns det nu, ibland åkte hon iväg tidiga mornar och gjorde någon rotfyllning. Jag förstår henne nuförtiden, när jag står här vid min gasolgrill och kokar potatis till sju hungriga personer, att en rotfyllning måste varit riktig semester.

Vid spisen, och tangenterna:

Underbara industri...

...i lampform.

Dessa underbara lampor ligger helt rätt i tiden, fransk industri i dess vackraste form. Passar i köket, i hallen, eller var det må behaga, och bryter av alldeles perfekt mot det skira och romantiska vi älskar så...



Fler av dessa kommer ut i butiken i veckan!

I övrigt läggs denna veckan på förberedelserna inför lillebrors & M:s bröllop. På lördag är den stora dagen - en av de absolut viktigaste dagarna i mitt liv. Jag är så lycklig!

Nu börjar det likna...

...något.

Butiken börjar fyllas på med alla de härliga saker jag snokat upp i Inrednings-Landet no. 1, d.v.s. Frankrike.

Mycket finns kvar att fota och piffa och lägga upp, men just nu hittar du härliga burkar till köket i emalj eller aluminium, i flera olika storlekar (eller, de passar ju överallt, texten är ju fransk!). Äkta franska gatuskyltar. Kyrkoljustakar och kandelabrar. Grytunderlägg i zink eller emaljerat gjutjärn. En underbar liten tvålkopp, även den i emaljerat gjutjärn. Och mycket, mycket mer!

Välkommen in att titta, inspireras, handla och njuuuut!




Kramar!

En liten glimt...

...av de underbara skatter som förgyller vårt vardagsrums-golv just nu, i väntan på att fotas och läggas fram på (de virtuella) hyllorna hos Syster Grön.


...ett tränat öga kan här urskilja många skatter...

Jag ska försöka att inte behålla hela rubbet för mig själv, men det är bara sååå fina grejor!

Kramar, kära vänner!

Nu pyser jag...

...till Frankrike!

Med fickan full av pengar och min trogna vapendragare M vid handen styr jag kosan mot ljuvliga skatter.




Håll utkik i butiken nästa vecka; underbar inredning kommer!

Avundas, kära vänner...

...för världens vackraste skapelse i mohair (eller, mamma?) är numera i min ägo. Det är min otroligt begåvade lilla mamma som stickat som en slavarbetare och skapat denna vansinnigt vackra schal till min födelsedag.



Denna ska jag bära alltid, alltid, när jag vill känna mig mitt allra finaste. Till exempel på Lillebrors och M:s bröllop om T minus 17 dagar. Gäller bara att hitta något snitsigt att ha under, annars kan det nog bli lite kyligt.

Idag är jag hemma med en snorig och febrig liten gosse, som dessutom har armen i gips. Jag börjar kunna det där med vab* nu!

Kramar!

* vab = vård av barn, välbekant term för föräldrar med barn i förskola och skola, då allas vår kära Försäkringskassa går in och tillfälligt betalar för uppehället.

And the winner is...

...tre styckna ju!!!

Vinnare nummer 1 är... Therése med bloggen Therese design

vinnare nummer 2 är... Millan med bloggen Millan i gula villan

och vinnare nummer 3 är... Ellinor med bloggen Gillbergs

Massor av grattiskramar till er tre!

Maila mig era adresser samt vilken av vinsterna ni helst vill ha, näst helst o.s.v.

...och tusen tack till er andra som deltagit, och länkat. Det blev så otroligt många, att jag inte haft möjlighet att maila alla rabattkoder till Syster Grön. Om du är intresserad av att få en rabattkod, som ger dig 10 % i butiken, maila mig!

Varma kramar!

Det var visst inte så farligt...

...det var jättekul att fylla 30! Jag fick paket redan på sängkanten, och fick känna mig alldeles speciell hela dagen. Tack mina fina, kära, underbara syskon, föräldrar, mormor och ljuvliga vänner för presenter och uppvaktning!

Det är något upplyftande med att vara 30 år. Det är som en "fresh start" liksom, känns annorlunda men bra. Respektingivande kanske? Det är ju nu som ens dåliga vanor betraktas och accepteras som personlighetsdrag, allt man säger tas på allvar, och rynkorna beror på livserfarenhet. Det är okej att vara omodern, ha hängbröst, inte hänga med i tv-serierna och skippa linserna till förmån för glasögonen.



Idag är för övrigt en stor dag i min modellkarriär, då alla som är medlemmar i Svenska kyrkan får sin röstsedel inför höstens kyrkoval, hem i brevlådan. Och se där ja! Där är ju lilla Kerstin med på bild, inte ens 29 år fyllda på den tiden. Inte undra på att jag är så söt... ;)



P.s. Nu har vi fått in mer kotavlor i butiken!

En dag kvar...

...av mitt liv som 20-nånting. Imorgon när jag vaknar är jag 30 år och en tant.

De senaste 10 åren har gått så fort att de känns ungefär som ett endaste år. Å andra sidan känns det som att jag hunnit mer än vad jag någonsin skulle orka med under 10 år till. Lika händelesrikt och gång på gång omtumlande det senaste decenniet varit, lika lugna hoppas jag att nästa decennium blir.

Hela tiden när jag är 30-nånting vill jag älska samma man, och inte vara olyckligt kär något alls. Jag vill bo i samma hus och ha samma vänner. Känna lika stor framtidstro, nyfikenhet och glädje över livet, som jag gör idag. Vara lika trygg varje dag, som jag är när jag går och lägger mig ikväll.


Här hade jag skrivit en liten krönika om mina senaste 10 år, men den fick mig att framstå som en rotlös, promiskuös galning, oförmögen att lära av sina misstag, så det tog jag bort.

Efter lunch idag, var jag på systemet för att köpa någon flaska vin eller två. Och gissa vad? Jag fick visa legitimation.
"-Det var snällt gjort mot en gammal kvinna som fyller 30 imorgon", sa jag till tanten i kassan. Hon hajjade inte skämtet utan sade strängt, men glasögonen på nästippen:
"-Ja, ser man ut att vara under 25, får man allt visa leg!".
Nöjt visslande gick jag från den lilla avhyvlingen.

Varma kramar, kära, kära läsare!

...som knappt åldersnojjar alls...